Den 5 april 2011!

Oj vad tiden går fort, Har inte vare inne på den här sidan på evigheter. 
Mycket har hänt sen jag skrev de förra inlägget.

Hämna på sjukhus, Vet ej än va som hände och de får jag nog aldrig reda på. Anntingen har jag nått hjärn spöke eller så gav kroppen upp bara.

Fick sluta på nomor de känndes riktigt trökigt, Började stämpla på a-kassan och sökte jobb så jag blev snurrig.

När jag kom hem från sjukhuset och bara hade vare hemma någon dag, Drog pilla och jag till valbo och på väg dit ringde mamma och sa att jag måste åka till mormor för hon mådde inge bra och att ambulansen skulle komma.
Mormor va pigg min ibland så bara tappa hon medvetandet och va jätte konstig. Hon blev inlagg och läkarna hitta inne fel på henne fast hon hade diagnosen cancer. Den 16 dec lämade hon oss, fort gick de. Ingen av oss han riktigt tänka och förstå.
Känns så tomt utan henne, Saknar henne så!

Sen den 8 dec kom en liten kille alldeles förtidigt, Thilda var så otroligt duktig och kämpade. Det var så svårt att se henne, när Adrian kämpade för livet och ingen visste riktigt hur de skulle gå! Men skam den som ger sig. Nu är han en riktig gå bit, Envis som mor sin;)

Skrev på anställningsavtal igår på veterinärkliniken i björklinge ska börja jobba 55% sen förhoppningsvis ska de ökas till en heltid. Min första arbetsdag börjar imorgon så hoppas att de kommer gå bra!

Det är jobbit när man inte hinner umgås med sina nära så mycket som man vill. Förstår inte vart tiden tar vägen!

Mamma har fått gården! efter 3år! så sjukt att de ska at sån tid. De är inte helt klart än men de ser ljust ut ialf.
Och med allt skit vi har få vare med om är vi väll världa att få lung och ro.

Har jue lyckas kära ner mig oxå. tok=P

Hoppas på att 2011 blir ett kanon år! Orkar inte med fler bakslag och vill inte få några nu. Vet inte om jag orkar ta mig egeom fler på ett ta.

Älskar mina vänner som ställer upp för mig och som orkar höra på mina klagomål, tankar och konstiga funderingar. Ni hjälper mig på fötter igen.
Älskar min familj som gör mig hel.
Älskar mina djur dom gör mig så glad.
Saknar mormor som alltid fanns där<3 Hoppas du ser oss där uppe ifrån, de kommer aldrig bli de samma som förr.



Shiii is back!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0